På idrott specialiseringen igår så skulle vi träna på galoppfattningar.

Jag hade önskat Rockad men han fick gå två gånger om jag hade haft honom så jag fick byta till cheyenne. Jag gillar inte att rida henne egentligen för att hon är super svår, men jag kunde göra det denna gången.

Vi hade inte så lång tid på oss att rida och vi fick byta instruktör då våran hade tappat rösten.

Eftersom tvåorna hade lektion innan oss så fick vi skritta fram utomhus så vi skulle vara redo när det var våran tur.

När vi satte igång så kände jag direkt att Cheyenne var pigg, så mitt arbete var att lugna ner henne hela lektionen. Hon var inte så lätt reglerad som jag trodde hon skulle vara, men det kan vara för att hon var så pigg som hon var.

När vi kom till volterna så hade jag inte fått igenom inner skänkeln och fått böjning så det kändes inte direkt runda och mjuka volter. Men i galoppen så lyckades jag att få henne att ge efter lite.

I skritten så arbetade hon på rätt fint, även traven var bra någn gång, men galoppen var i princip omljlig.

Det jag fokuserade på var att få henne att backa av lite och det blev väl helt ok till slut.

När vi var klara så kände jag att jag inte direkt hade fått ut något av passet, men när vi fick våran feedback så fick jag en kommentar om att jag sitter bra och det gjorde mig så lycklig!

Det är så underbart att jag faktiskt kommer någonstans!

I Onsdags så fick jag möjligheten att hjälpa en kompis med hennes ena ponny för att båda behövde gå.

Planen var att hon skulle hoppträna för Fredrik på Hammarö, så vid 18 tiden kom de hit och plocka upp mig.

Whitney som jag red är inte jätte stark så det krävdes en hel del ridning + på det så var hon lite stel. Jag fokuserade på framridningen med att få henne att böja på innersidan och att acceptera men skänkel på så sätt. Det gick igenom till slut och speciellt när jag travade av, då var hon super fin!

Men eftersom jag inte har ridit henne så mycket och enbart ridit henne i ridhus en gång tidigare så visste jag inte vart alla knaparna var placerade. Men jag lyckades bra tycker jag!

Första övningen var Plank-7 galoppsprång-oxer, jag blev lite förvirrad och gjorde det baklänges, eller ja.. jag gjorde för få galoppsprång. Det är inte så lätt att helt förstå en ny tränare, alla pratar ju på sitt sätt, men efter jag fick vänja mig vid hans särr så var det inga problem sen.

Andra övningen var sockerbit-kryss-sockerbit på en diagonal linje, ut till väggen, vända mot nästa diagonala linje och hoppa samma sak.

Där fick jag arbeta med att få fram henne så hon kunde hoppa mjukare och vara mer med på noterna.

Övning tre var lite speciell, hoppa planka-skarp sväng till kryss-skarp sväng till rättuppstående.

Där fick jag kritik om att jag inte vänder mig mer och kollar på nästa hinder, vilket skulle hjälpa mig att få med hästen runt.

Fjärde övningen var trav bommar/kryss med två hinder efter.

Första gången så hade jag inte aktiverat henne tillräckligt så hon gjorde något mega skutt och var på väg att nocka mig, men jag hann undan med ansiktit som tur var!

Andra gången så gick det mycket bättre, mjukt och fint!

Sista vi gjorde var att hoppa första övningen igen men åt andra hållet samt lite högre och tydligen så är hon lite feg när det blir högre så första gångerna jag försökte hoppa det så red jag inte bra nog vilket resulterade i att hon vägrade. Men sista gången så sträckte jag på mig och red på ordentligt, då var det inga problem alls!

Jag är jätte nojd med passet, det var kul att få hoppträna ordentligt även om det är något vi också gör på skolan. Tror det är just den saken att jag fick beröm för att jag var mjuk och hade bra balans om gjorde det så kul. Det är alltid kul att få någon ny människa som bedömmer en lite och när det går bra så kan jag leva på det hur länge som helst!

I Måndags så skulle vi träna på galoppfattningar vilket jag tycker är jätte kul!
Jag fick Rockad och det gjorde absolut ingenting. Eftersom Min förra favorit häst har blivit lite knasig(dock på bättringsvägen) så har jag ridit Rockan så ofta jag har fått chansen. Den känslan jag får på honom är liknande Tell faktiskt, man får verkligen ut något för det man gör vilket gör mig motiverad.

Med tanke på att hästarna inte har gått allt för länge eftersom lovet var nyss så var jag helt beredd på ett bocksprång eller så, han kändes lite väl taggad så jag la ifrån mig spöt jag hade med mig upp(brukar behövas).
Hela passet kändes helt otroligt, jag känner så tydligt att jag hamnar mer och mer rätt i min sits/mina hjälper, allt faller bara på plats. Den känslan när man gör rätt är så underbar, det är sånt jag lever för!

Tillbaka till galoppfattningarna..
Jag tycker att vi fixade till alla utom en där det blev massa trav istället, men det var bara att göra om och göra rätt.
Sen så blev jag så fokuserad på allt annat att jag glömde bort vändningspunkterna på volten ibland men läraren sa till mig en gång så mixade jag in det i resten utav alla tankar igen.

Jag har inte så mycket mer att säga än att det var helt underbart!
Galoppen kändes oftast rund och mjuk, sen att han satte under sig och arbetade rätt gjorde allt underbart!

Eftersom jag inte har ridit någonting under lovet så har jag inte haft något att skriva om.

Förra veckan så hade vi häst vid hand och i Måndags så hade vi våran första ridlektion efter lovet. Dock så skulle vi bara rida i alla gångarterna lite för att hästarna inte är helt igång än.

Jag valde samma häst som jag hade på häst vid hand. Då skötte hon sig väldigt bra och sen så var alla andra ''säkra'' hästar redan tagna så jag tyckte inte att det spelade någon roll vem jag tog. Sen så gillar jag henne.

Den ridlektionen var lite spännande för att min häst började bock konstant i galoppen, en annan häst stack typ tror jag, en annan häst som aldrig gör något bockade och någon mer krånglade, men vi överlevde!

För mig var det en vinst att sitta kvar när Lizzy(Hästen) började bocka, dock så valde jag att inte utmana ödet eftersom jag har lite i ''ryggsäclenää från när jag stegrade över med en häst för två å sedan. Varje gång en häst gör någor så blir jag lite spänd och känner ett obehag, men det är något som har lättat lite.

Idag så försov jag mig till hopplektionen så jag fick hoppa in i en dressyrgrupp istället, inte för att det gjorde något.

Vi skulle inte göra så mycket mer än att flytta hästarna lite och rida i alla gångarter. Sen så kände jag mig ganska kraftlös plus att jag inte hade min vanliga ridutrustning vilket gjorde det lite ostabilt.

Vi fick välja hästar så jag var snabb att välja en häst som skulle vara hyffsat snall och lugn. Mitt val blev Ruben. Anledningen till det var för att jag hade honom när vi hade framdelsvändningar en gång och det gick väldigt bra.

Skänkelvikningarna gick väl okej, fick med han bra åt ena hållet men andra så vek han halsen.

Jag är nöjd med dagsen resultat eftersom det kändes som att jag inte gjorde något även om jag faktisk gjorde det rätt bra. Jag fick till galoppen riktigt bra och även traven var bra så länge det var på böjt spår.

Jag förstog inte varför men så fort jag ställde lite och började voltspåret så föll allting på plats, men när det var dags för långsidorna så försvan allt oavsett hur jag gjorde.. Det är väl något jag listar ut men hyffsat störande var det.

Sen så är ju inte Rubea super lätt att jobba ihop efter som han är så stor och lång, men det är ju inte omöjligt och han är rätt trevlig faktiskt :)

Efter lunch så hade jag unghäst.

Läraren var tydlig med att klargöra hur hästarna var för tillfället, så vi förberedde os för att det kunde gå lite kaotiskt till.

Jag fick det 2åriga stoet att longera och hänga på.

Vi gick up och började gå runt, redan då så märkte jag att hon kikade runt lite vilket jag var rätt säker på att det bettydde att hon hade en räv bakom örat och jag kunde inte ha haft mer rätt!

Jag tog ut henne på volten och det första hon gjorde var att galoppera iväg och slå efter inspänningen, det såg riktigt kul ut faktiskt.

Efter ett tag så började hon lugnade hon sig och gick med på att trava och skritta i normalt tempo.

Jag märkte att hon sprang och sneglade mot de andra hästarna hela tiden och till slutt så exploderade det i huvudet på henne, det var verkligen häst överallt! Hon stegrade och det är ganska mäktigt att ha en häst inte allt för lång bredvid sig högt uppe på bakbenen för man märker hur liten man faktiskt är, sen så är de ruskugt fina! Men självklart så är det ju lite obehagligt samtidigt eftersom det kan hända så mycket med skador och så.

Otroligt nog så så lyckades jag hålla i henne trotts alla hennes hopp och drag, jag var nästan säker på att jag skulle tappa henne, men inte då!

När det var som värst så fick jag släppa pisken för att kunna använda båda händerna ordentligt för att hålla i. Jag försökte att snegla ner på linan och se hur mycket det var kvar, en tanke var att jag skulle ta tag i ögglan i slutet av linan men jag hade nig 30 centimeter kvar dit.

I ett sånt tillfälle så hinner man ju inte tänka direkt mycket så jag aggerade bara på mina impulser, håll hårt som satan, spjärna emot med benen och att få huvudet till mig.

När detta kaoset var över så var hon jätte lugn så vi beslöt oss för att hänga på henne, sen så skrittade vi av och gick ner.

Ja vad kan man säga.. Det har varit en dag att minnas!